London City- 6
DATUM: 2013-08-10 | TID: 01:05:53 | KATEGORI:
Allmänt
Harrys perspektiv
- I'm so tired of this shit, sa jag irriterat när jag kollade igenom Twitter.
- Of what? sa Madison oroligt där hon låg bredvid mig i sängen och höll på med sin telefon.
- 50 procent of my Twitter is just hate about us, you and me. As soon as people knows about me and some girl, they just freak out and write so much hate. It's not fun, sa jag argt.
- Haha, it's kind of funny. When we came out as a couple, it wasn't even real. And people send me hate, when in real life, we're not even dating.
- But I want you to know, that I'm starting to get real feelings for you.. sa jag och kollade nervöst henne i ögonen.
- Yeah, me to, sa hon och log vackert.
Jag böjde mig fram för att kyssa henne, precis innan våra läppar möttes kom Amanda inspringandes i rummet.
Jag suckade och drog bort mitt huvud ifrån Madison.
- Whaaaat? sa Madison trött mot Amanda.
- I got a text from Niall, he's going out tonight with the other boys and me, how about you? Are you coming with us?
- Ye.. började Madison men jag avbröt henne.
- No, not tonight, I'm going home to me, and Madison, you can come with me or go with the others, sa jag och hoppades innerligt att hon ville följa med mig hem. Jag hade verkligen inte ork att gå ut ikväll, sen så skulle det vara extremt mysigt att få vara ensam med bara Madison. Helt ensamma, det har vi aldrig varit.
- I'll go home with Harry, sa hon och tog tag i min hand under täcket.
- Okey, see you later then, sa hon och försvann.
Vi kysste varandra och sedan så klev vi upp och åkte hem till mig.
Jag och Madison låg i min säng och kollade på film på min dator. Innan vi åkte från Liams hus så hade jag och Madison pratat med Liam om att Madison kunde sova kvar hos mig om hon ville. Jag ville kolla med Liam eftersom han har ansvaret för henne. Han tvekade lite men gick tillslut med på det.
- I'm just going to change clothes, I'm very tired, sa Madison och började rota runt i sin väska.
Hon drog snabbt av sig sina byxor och tröja. Sen satte hon på sig en stor svart tröja och drog av sig bh:n under tröjan. Sen kröp hon ner bredvid mig. Hon la sig med ryggen mot mig och jag la mig närmre henne och tog min arm runt hennes mage. Jag strök henne på magen under tröjan, när jag var vid naveln så kände jag massa sår. Hon tog snabbt bort min hand.
- Madison? What is that?
- No, it's nothing.. sa hon och kollade bort.
- Come on, can I see?
- No, it was a long time ago..
Jag drog upp hennes tröja och kollade på ärren hon skapat på hennes mage.
- Those scars are not old Madison, why are you hurting yourself? sa jag allvarligt och tände sänglampan.
- Because my life sucks, I have a dead boyfriend, I hate my body, I hate myself.
- Why? You have an amazing body, and you are amazing. I'm getting worried now, seriously Madison, you have to stop doing this to yourself. You can't hurt youself like that. Okey? sa jag och kollade henne stint i ögonen.
- I can't promise anything, sometimes I just feel so lonley sometimes, sa hon och kollade upprivet på mig.
- You're not alone Madison. You have me.
- For now, but only for three more weeks, what about after that? I'll probably fall in love with you and then you'll be gone.
När hon sa så blev jag riktigt orolig. Jag kom på att vi bara kommer ha varandra i tre mer veckor. Vi har en vecka kvar i London, sen två i Sverige, sen åker vi på turne igen. Vanligtvis hade jag inte brytt mig så här mycket om en tjej. Men jag tror jag faller för Madison.
- We'll figure something out, promise. Sa jag och strök försiktigt över hennes ärr.
Jag kramade henne länge och hårt. Hon kändes så ömtålig, som att alla kan skada henne.
Madison satt och hade tårar i ögonen.
- Why are you sad? sa jag med trött röst.
- Read this, sa hon och sträckte sin telefon till mig.
- Leave this planet. I hope you'll burn in hell. Please make suicide, jag läste upp tweetsen för mig själv.
- People hate me. Just like I hate myself.
- No this is just, this is not okey.
Jag kände hur ilskan pumpade inom mig. Jag fiskade upp min telefon som låg någonstans mellan mig och Madison och gick in på min twitter. Precis när jag var påväg att svara en som skickat hat stoppade Madsion mig.
- It's not worth it, okey? It'll be so huge if you write something, sa hon allvarligt och kollade på mig.
Hon hade rätt. Det var inte värt att svara elakt tillbaka. Jag la undan telefon och suckade. Hon tog tag i mitt huvud och kysste mig mjukt på läpparna. Jag blev varm i kroppen av hennes kyssar, jag har inte kännt så med någon jag kysst sedan Rachel.
- People can be so mean.. sa jag besvärat.
- We should get some sleep, sa hon och kollade på mig med stora ögon.
Jag nickade och kröp ner under täcket och hon kom efter. Jag tog henne nära mig och hon la huvudet på mitt bröst. Jag pussade henne försiktigt på huvudet och tog bort lite hår ifrån hennes ansikte.
- Can you sing me to sleep? sa Madison och kollade upp på mig.
- Yes ofcourse.. What do you want to hear?
- Surprise me, sa hon och log.
- I can sing a song I wrote myself, I haven't show it to anyone yet. It's called ''Don't let me go''. Actually, I wrote it for you, I wrote it while I was thinking about you.. jag log ner i täcket.
- Yes, please.. Sing for me darling, sa hon och kysste mig mellan orden.
Jag blev nervös för att sjunga för henne. Jag tog ett djupt andetag och började.
Now you were standing there right in front of me
I hold on it's getting harder to breathe
All of a sudden these lights are blinding me
I never noticed how bright they would be
I saw in the corner there is a photograph
No doubt in my mind it's a picture of you
It lies there alone in its bed of broken glass
This bed was never made for two
I hold on it's getting harder to breathe
All of a sudden these lights are blinding me
I never noticed how bright they would be
I saw in the corner there is a photograph
No doubt in my mind it's a picture of you
It lies there alone in its bed of broken glass
This bed was never made for two
Under hela tiden jag sjöng kollade Madison på mig med lysande och tårade ögon.
Don't let me
Don't let me go
'Cause I'm tired of sleeping alone
Don't let me go
'Cause I'm tired of sleeping alone
När jag sjungit sista meningen kollade jag på Madison som hade tårar rinnande ner för kinderna.
- I'll never let you go Harry.
- I love you, sa jag försiktigt. Sekunden efter ångrade jag mig skarpt, varför sa jag så? Vi känner knappt varandra. Jag antar att jag känner något starkt mellan oss, och hon påminner mig så mycket om Rachel.
Liams perspektiv
Jag vaknade och kollade omkring mig. Vart var jag? Vad hände igår? Det ända jag kom ihåg att vi följde med Niall ut till någon klubb. Jag satte mig upp, nu såg jag. Jag var hemma hos Louis. Men jag var inte ensam i rummet. Jag kollade åt min högra sida. Där låg Amanda. Nej, jag har väl inte gjort något med henne? Niall skulle döda mig, han gillar henne. Jag knuffade försiktigt på henne.
- Hey, what happened yesterday? sa jag och kollade på henne oroligt.
- Don't you remember? Haha, you were so wasted. We had to help you to all the way here, and I had to sleep here because..
- Because of what? sa jag hastigt.
- Niall took some random fan home to his house, he said they're friends but he was drunk so.. I guess it's over between us, sa hon ledset.
- No no! He always does that, he wants to show our fans how much we love them.. But he don't bring them home, that was weird.
Niall kan göra vad som helst när han har alkohol i kroppen. Förhoppningsvis hade han inte gjort något som kan få honom att förlora Amanda, hon är grym, precis som Madison. Då kom jag på det, Madison sov hos Harry inatt. Det blir bara jobbigare och jobbigare. Mina känslor för Madison växer för varje gång vi är med varandra, vilket är ofta. Jag måste berätta för Madison, även om det inte kommer få henne att ändra sina känslor för Harry som hon tydligen har fått. Ikväll. Efter middagen, då var rätt tillfälle att berätta för henne. Då det bara är vi två.
˜
- The dinner was amazing Liam, sa Madison belåtet när hon åt upp det sista av maten.
- Haha thank you, sa jag och log mot henne.
Hon hade hela kvällen pratat om Harry, och hur han sjöng för henne till sömns. Och då ångrade jag mig, jag skulle inte berätta det, inte än. Jag vet hur Harry är, han får tjejer att känna sig speciella, sen sviker han dem.
Och jag antar att det är det han kommer göra med Madison, och då kommer jag berätta för henne.
Min mobil som låg på bordet plingade till och jag tog för att kolla vem som skrivit till mig.
From: Amanda
''You were right Liam, Niall did nothing with this girl. He was just going to take pictures with her. Thank you. You're a good friend.''
Good friend, jag fnyste till. Inte för att jag var arg på henne, utan för att alla såg mig som en vän. Alla andra i bandet var enligt mig de som de fans eller tjejer överhuvudtaget var kära i. Jag var den snälla killen som alltid var allas vän. Men vid det här lagret var jag van. Jag blev glad för Amandas skull.
To: Amanda
''Told you so. He's a good guy. No problem, you can talk to me whenever. Hugs&kisses.''
Hihi, inte så lång kapitel nu heller, tyvärr. Men nästa kapitel kommer det hända mycket! Lovar. Det kommer vara långt också! Så 6 kommentarer för nästa? Ni har varit jättesnälla och kommenterat förresten, blir så glad av alla fina kommentarer! Puss.
London City- 5
DATUM: 2013-07-30 | TID: 00:47:22 | KATEGORI:
Allmänt
Harrys perspektiv
Jag vaknade av att min mobil vibrerade bredvid mig. Mitt huvud värkte. Vad hände igår egentligen? Jag kollade trött på klockan bredvid mig på sängbordet, 09.36. Jag suckade högt samtidigt som jag tog upp mobilen för att se vem det var som sms:at och väckt mig såhär tidigt dagen efter en fest.
From: Amanda
"Hey you, I know you're hangover but I just wanted to tell you that Liam picked me up so i'm going to eat breakfast with him and Madison, xoxo"
Madison, jag fick ont i magen när jag läste hennes namn på skärmen. Suddiga minnen av gårkvällen/natten trängde sig in i mitt huvud och jag försökte minnas allt så bra som möjligt. Jag vet vad alkoholen gör med mig. Jag blir inte en kille man vill umgås med då direkt. Efter min flickvän Rachel gick bort så söp jag för att försöka dämpa sorgen, jag gick in i depression, och varje gång jag dricker så blir jag sådan. Killarna har hjälpt mig genom det mesta.
Madison. Saker började klarna för mig. Jag mindes vad jag gjort på festen. Inte in i minsta detalj, men de delarna som jag var tvungen att veta. Vad hade jag ställt till med?
Jag satte mig hastigt i sängen och började stressa på mig kläderna. Jag var tvungen att prata med Madison. Jag anade att dem skulle åka hem till Liam efter frukosten så jag tog mina bilnycklar från hallbänken och åkte hem till Liam.
När jag suttit utanför Liam i cirka en kvart så såg jag Liams bil köra upp på hans uppfart. När jag såg Madison så kände jag en klump bildas i magen.
- Hey man, why are you here? sa Liam glatt som verkade ovetande om allt.
- I don't know, I was bored haha, sa jag och slängde en blick mot Madison. Jag såg rädsla i hennes ögon.
Liam och Amanda var snabba in och sedan Madison. Men precis innan hon gick in så tog jag med henne bakom ett plank utanför Liams dörr. Då såg varken Liam och Amanda eller paparazzisasarna utanför Liams grind oss.
Hon flämtade hjälplöst av rädsla.
- Shh, I'm not going to hurt you.. I just.. Wanted you to know how sorry I am..
Hon samlade mod till sig för att säga något.
- Why? Why did you do it? fick hon fram.
Jag drog hela historien om Rachel och min depression. Precis när jag pratat färdigt så gick hon försiktigt fram till mig och tog mig tätt intill sig själv. Jag visste att det inte var paparazziz eller press hon gjorde det. Ingen kunde ändå se oss. Hon la sina armar och utan förvarning vilade hennes mjuka fina läppar mot mina. I början så var jag chockad. Men efter ett tag släppte det och jag kysste henne tillbaka. Jag la försiktigt mina händer runt hennes höfter och tog henne så tätt intill mig jag kunde. Hon avbröt kyssen.
- I'm afraid to fall in love again, I don't want to.. I'm afraid of loose the person I love, sa hon och kollade mjukt in med sina fina bruna ögon i mina.
- I'll be here, as long as you want me here, sa jag försiktigt och höll henne nära mig. Henne ögon vattnades.
Jag var också rädd över att förlora personen jag älskar. Så jag förstod henne. Men jag började samtidigt få starka känslor för Madison. Återigen kysste jag hennes fina läppar och hon besvarade kyssen. Jag höll henne nära för att ingen skulle få komma åt henne. Hon var så ömtålig. Jag ville inte att något eller någon skulle kunna skada henne.
- We should go inside, sa hon mjukt. Jag nickade instämmande. Jag tog henne runt höften och vi gick in så till Liam.
Liam och Amanda märkte knappt att vi var borta. Dem var så inne i en film. Jag var fortfarande väldigt trött med tanke på vilken tid jag vaknade.
- I think i have to go home and sleep, sa jag till Madison medans jag gäspade. Jag kunde se att hon blev besvkien.
- You can take my bed? sa hon bedjande. Det var snart lunch så varför inte sova här en timme sen köpa nån snabbmat liksom.
- Okey, sa jag och log mot henne. När jag gick uppför trappen så såg jag hur hon tvekade på ifall hon fick följa med eller inte.
- Are you coming? sa jag och skrattade.
Hon sken upp och kom till mig. Jag tog henne i handen och vi gick upp till hennes rum.
Hon lade sig på en sida av den breda sängen och jag på den andra. Det var ett stort mellanrum mellan oss. Det blev lite pinsam tystnad. Jag flyttade närmre henne och hon la sitt huvud på mitt bröst. Jag pussade henne lite lätt på huvudet. Hon vände på sig och la sig över mig och kysste mig. Kyssen blev intensivare och jag tog mina händer på hennes rumpa och tröck henne mot mig. Jag kände hur min kuk började växa under henne. Hon la sig bredvid mig och tog försiktigt sin hand under mina kalsonger och började dra snabbare och snabbare. Jag stönade till och la henne på mig igen jag slet av mig tröjan och hon tog av sin. Mina byxor var redan avdragna och jag hade bara kalsonger. Snabbt tog hon av sig sina byxor och låg på mig i bara under kläder. Jag tog av henne trosorna med en hand och mina kalsonger med en. Precis när jag kommit in i henne och vi börjat röra oss snabbare så hörde vi steg upp för trappan. Vi la oss långt ifrån varandra med ett varsitt täcke på oss.
så jag skrev detta på mobilen. Sori om de blev kort. 4+ för nästa?? Puss
London City- 4
DATUM: 2013-07-23 | TID: 23:30:10 | KATEGORI:
Allmänt
Madisons perspektiv
Jag vaknade upp i det stora rummet jag bodde i hemma hos Liam. Bredvid mig låg Amanda, och bredvid henne låg Niall. Tur jag har en dubbelsäng iallafall. Jag knuffade lite lätt på Amanda.
- Vad är det? sa hon och kollade på mig trött.
- Gjorde ni något igår? sa jag och höjde ena ögonbrynet.
- Alltså, vi skedade en stund igår kväll, och sen så gav han mig en lätt puss i nacken då och då, men inget mer än det. Jag kunde verkligen se glädjen hon hade när hon berättade om det.
- Men du och Harry igår då? Han satt ju och höll om dig under nästan hela filmen, sa och och log.
Då kom alla tankar om Harry igår, det han hade berättat, hans lätta kram, hans arm runt mig, hans fina lockar. Ett leende letade sig fram under mina läppar. Jag försökte att vara vanlig. Sammanbitet kollade jag på Amanda.
- Vi har blivit bra kompisar helt enkelt, sa jag medans jag satte mig på sängkanten och drog på mig mina korta converse mjukis shorts och krånglade på mig bh:n under min stora tröja. Sedan drog jag snabbt av mig sovtröjan och satte på mig en tight Hollister t-shirt.
- Ska du ligga kvar här eller? sa jag och kollade på Amanda där hon låg tätt intill Niall.
- Jag stannar nog tills han vaknar. Är de andra vakna förresten? sa hon samtidigt som hon vände sig in mot Niall.
- Ja de är där nere, jag kan höra dem, sa jag och försvann ner.
När jag kom in i Liams gigantiska vardagsrum så såg jag alla de andra sitta i soffan och kolla på tv.
De hade redan gjort sig iordning.
- Goodmorning! sa Liam som sken som en sol.
- Goodmorning, sa jag och slog mig ner mellan honom och Zayn.
Harry kollade på mig och log ett pojkaktigt leende. Jag rodnade och log tillbaka.
- So today we were thinking that all of us could just hang out outside, so you can see London, thats why you're here, sa Liam högt.
- But what about the fans outside your house, what about all the fans everywhere? sa jag oroligt.
- Yeah, but when we come out in the city, there are usually just like five fans stalking us, because if we don't tell anyone where we're going, they won't look after us, sa Zayn och log mot mig. Hans ögon fick mig att smälta inombords.
Vi hörde trötta trappsteg och kollade mot trappen där Amanda kom ner och Niall precis bakom.
- Rough morning sex? sa Harry och kollade på dem.
- Shut up, you're such a dick Harry, you know that right? sa Niall och kastade en kudde i hans ansikte.
Han bara skrattade. Hans skratt fick mig att le, och det märkte han eftersom han kollade snett på mig och log.
Jag kollade på Liam som satt och kollade på mig.
- Whaaaat, sa jag.
- Nothing, just watching you, sa han och log.
- But we have to get ready now, we can eat lunch at some resturant or something, sa Niall och reste sig upp.
Alla reste sig upp efter Niall och jag och Amanda försvann upp i mitt rum.
När vi kom in i rummet kastade sig Amanda i sängen när Niall legat och luktade på kudden. Jag suckade högt åt henne.
- Nu gör vi oss iordning, sa jag bestämt.
Jag drog fram min överdrivet stora resväska och letade ut ett par korta jeansshorts och ett vitt linne. Sedan tog jag ut min plattång och stoppade in den i utaget som fanns framför en spegel. Under tiden den blev varm så hade jag på lite lätt med mascara och lite puder.
- Så, vad är grejen mellan dig och Harry egentligen? sa Amanda och kollade upp från sin väska.
- Jag vet inte, jag vet faktiskt inte vad jag känner för honom, sen så har jag väldigt svårt att släppa folk, speciellt killar in i mitt liv sedan Lucas dog. En klump bildades i min mage när jag nämnde hans namn.
- Men tror inte du att Lucas vill att du är lycklig? För det tror jag, sa hon bestämt.
Jag log lite lätt mot henne innan jag började borsta ur mitt hår.
Sedan tog jag upp plattången och fixade luggen lite lätt. Länge tvekade jag på hur jag skulle ha håret, men jag satt det i en lös fläta som låg över min axel. Sen klädde jag på mig shortsen, och linnet, det var noga med snygg bh hålen för armarna på linnet var ganska stora så såg man lite av bh:n. Amanda valde up en rosa spets bh åt mig.
- Wooow, sa Niall och spärrade upp ögonen när vi kom in till killarna.
Jag tror han gjorde det mest åt Amanda, men tog åt mig ändå. Hon hade en enkel svart sommarklänning och hon hade vågat håret. Hon var verkligen vacker.
Min blick vandrade mot Harry som hade halvt uppknäppt skjorta och tighta byxor.
Varför var han så jävla snygg? Jag förstod inte riktigt varför jag aldrig brytt mig om dessa fem killar tidigare, de var ju änglar. Särskilt Liam och Harry.
När vi kom ut utanför Liams hus så var det massvis med paparazziz och fans som undrade över mig och Amanda, vad gjorde vi med One Direction lixom?
Harry skyddade mig medans vi gick mot bilen. En paparazzi kom fram till oss.
Harry skyddade mig medans vi gick mot bilen. En paparazzi kom fram till oss.
- Are you Harrys new girlfriend? nästan skrek han ut för att höras över alla fans.
- No I'm.. jag avbröts av Harry.
- Yes, she is, and I love her, sa han och ledde mig till hans bil.
- Why did you say that? sa jag och kollade på honom chockat.
- Because until they find out about the truth, they will keep stalking you, even in Sweden. And if we say no, they won't believe us. Sorry, but that is how it is, sa han och kollade på mig stint i ögonen.
Även fast jag förstod hatet jag skulle få så gillade jag när Harry kallade mig för sin flickvän.
Harry kollade igenom sin twitter och läste saker som ''Who's that bitch?'' hade någon kommenterat på en bild av oss ett fan lagt ut. En annan skrev ''I hope she'll burn in hell!!'' och han svarade otrevligt tillbaka på några. Han skyddade mig.
- So now we have to pretend we're a couple, got it? sa Harry.
- What? Do we have to like kiss each other in public and stuff? sa jag förvånat.
- Uhm, yeah. Is that a problem? sa han och kollade på mig.
Tusen tankar om Lucas hann gå i mitt huvud innan jag osäkert svarade.
- No, no problem, sa jag.
Jag ville egentligen inte. Den senaste killen jag kysst var Lucas. Och jag ville att det skulle förbli så.
- When we get out of the car, there maybe will be a paparazzi or two, so if I kiss you suddenly, don't look surprised, remember, if we won't do this the right way, they'll keep stalking you for a long time, sa han bestämt.
Jag blev lite rädd för honom när han använde den tonen mot mig.
Han hade rätt, det var några enstaka paparazziz vid resturangen där vi klev ut ur bilen. Han höll mig hårt och synligt i handen. Amanda och killarna kom precis efter oss för att skydda oss. Men tillslut så kom det fler och fler paparazziz. Jag blev rädd. Och helt plötsligt vände Harry mitt huvud och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och försökte att få det att se så kärleksfullt ut som möjligt. Jag föreställde mig att han var Lucas.
Liams perspektiv
Även fast det bara var för publicitet så gjorde det något sätt ont att se Harry och Madison kyssa varandra.
Hon såg verkligen kär ut. Amanda visste inte om att de bara spelade, så hon kollade chockat på dem där de stod och kysstes. Jag har antagligen känslor för Madison, små små känslor, och det värsta är att de kommer växa och växa för varje dag vi umgås. Och jag kommer inte kunna göra annat än att se på när Harry sårar henne. Det gjorde ont att veta att om ungefär en vecka så kommer det inte vara något mer mellan dem.
- Thank you, sa alla och log mot åt hon som kom med våran mat. Vi hade insisterat åt att betala för tjejerna.
Eftersom de sa att det inte åt så mycket så delade dem på en barnpizza medans vi andra åt en hel vuxenpizza för oss själva. Harrys mobil låg på bordet och plötsligt vibrerade den till, alla kollade på honom när han läste smset.
- So I just got this text from Jack saying ''Hi man, so take the boys (and girls) with you to my place tonight, a crazyyyy party is being planed tonight!! I'll see you tonight I hope!''
Läste Harry up.
- I'm on it, sa Amanda upphetsat och alla nickade instämande.
När vi reste oss upp så var det massa paparazziz och fans utanför. Jag såg hur Harry drog Madison tätt intill sig och höll henne runt höften. Och hon gick nära honom. Han vände på hennes huvud och gav henne en lätt puss på munnen. Hur mycket jag än önska att jag kunde låtsas vara hennes pojkvän, så var det snällt av Harry mot henne att göra det så att paparazziz ska sluta hoppa på henne. Han hade ett stort hjärta, även om han sårade många tjejer.
Harrys perspektiv
Jag vet inte varför, men av någon anledning så kändes det bra att kyssa henne, även om vi bara låtsades att vara kära. Meningen med deras resa till London var egentligen att få utforska England och våran kultur. Men istället så har tjejerna fått uppleva en del av vårat liv. Jag vet inte, men jag tror de uppskattar det.
- So, exited about the party? sa Niall och hände lite uppspelt i min arm.
- Haha yes Niall, very exited, and you to, obvious, sa jag och skrattade åt honom.
Alla skulle hem till sig nu och göra sig iordning.
- Time to pretend, sa jag tyst till Madison och gav henne en mjuk kram och en puss på kinden.
Hon log när jag släppte hennes tag. Jag såg hur mycket hon försökte att få det se äkta ut.
Vi skulle ju bara kunna strunta i att låtsas, men jag är orolig över hur paparazzizarna ska behandla henne då, alla skulle hata henne och tro att hon bara var en beard. Och hon är värd bättre än så.
Liam och Madison hoppade in i sin bil, och jag och Amanda i min. Jag hade inte hunnit spendera så mycket tid åt Amanda, vilket jag hade dåligt samvete för när jag såg hur Liam behandlade Madison så kände jag mig inte så värst snäll. När hon bor hos mig så ska hon känna sig som hemma och jag ska ta hand om henne, det är illa nog att jag bor utan föräldrar, då finns det ingen vuxen som hon kan känna sig säker med ens.
- So things are going pretty well with Niall? sa jag och kollade på henne frågande.
Jag såg hur förvånad hon blev över frågan jag precis ställt.
- Uhm yeah, I guess, he's a really cute and nice guy, sa hon och log mot mig.
- Yes he's quite charming, isn't he?
- Haha defenatly, sa hon och log brett.
Äntligen hade jag fört en riktig konversation med henne.
När jag parkerade bilen så stod det inte ett enda fan utanför mig, jag blev riktigt förvånad.
Vi kom in i mitt hus, och då slog det mig.
- Which time will we leave? sa hon medans hon fiskade upp sin telefon från hennes ficka.
- Ehrm, Liam will pick us up at 22.10, something like that.
Jag kollade på klockan, än så länge var den bara 17.55.
- So what do you wish for dinner? sa jag medans jag kollade in i kylen.
- What do you have?
- I can roast meet? I'm the master of that, sa jag och blinkade med ena ögat.
- Yeah I love that! sa hon glatt.
Först hade jag tänkt att jag kunde bjuda över resten av gänget på grillat, men ångrade mig snabbt för att jag tänkte att det är säkert bra ifall jag spenderar lite tid med Amanda.
Efter maten så plockade vi undan tillsammans. Hon hade övertalat mig om att spela en liten bit av någon av våra låtar. Jag tog med mig gitarren till baksidan där jag hade kvällsol, det var verkligen vackert.
Jag hade två utesoffor mittemot varandra. Hon kröp upp i en och jag den andra.
Hon ville att jag skulle sjunga en cover av teenage dirtbag.
Her name is Noel
I have a dream about her
She rings my bell
I got gym class in half an hour
Oh, how she rocks
In Keds and tube socks
But she doesn't know who I am
And she doesn't give a damn about me
'Cause I'm just a teenage dirtbag baby
Yeah, I'm just a teenage dirtbag baby
Listen to Iron Maiden maybe with me
I have a dream about her
She rings my bell
I got gym class in half an hour
Oh, how she rocks
In Keds and tube socks
But she doesn't know who I am
And she doesn't give a damn about me
'Cause I'm just a teenage dirtbag baby
Yeah, I'm just a teenage dirtbag baby
Listen to Iron Maiden maybe with me
Resten av låten satte jag perfekt. Jag älskade den. Den passar min röst perfekt.
Hon hade filmat allting. Jag fick en liten applåd av henne efter.
˜
Jag, Liam, Amanda och Madison klev in i Jacks stora hus. Zayn, Niall och Louis var redan där. De stod med en varsin öl lutade mot köksbänken. När Niall såg oss sken han upp och kom med en varsin öl till oss, som han själv tagit med sig. Jag hade med mig några öl och en full vodka flaska.
När Zayn såg vodka flaskan så visslade han på mig och bad mig blanda ut vodka med lite läsk till han.
- Do it yourself, sa jag och räckte den till honom.
Jag var väldigt lättpåverkad och jag kände till och med av en liten öl.
Zayn hade ställt upp massa shots på en bricka till mig och resten av killarna i One Direction.
Det var fullt med folk hemma hos Jack. Alla var redan fulla, och klockan var inte ens tolv.
Vi fick cirka fyra shots var. Louis svep dem alla väldigt snabbt.
Jag tog det lugnt mellan varje. Jag hatade verkligen smaken. Sedan kom Niall med en röd plastmugg till mig.
- Dude what is this? sa jag och kollade oroligt på honom.
Madisons perspektiv
Alla verkade ha blivit fulla. Alla förutom jag. Vid det här laget så hade Niall och Amanda hånglat oavbrutet i en timme. Eller de pausade ibland för att kunna svepa en shot. Jag hade bara druckit en öl, jag fick oturen att köra hem. Vi körde sten, sax, påse. Som småbarn.
Klockan hade redan hunnit blivit 02.00. Den jag sett fullast än så länge måste nog vara Harry.
Jag satte mig ner i soffan och roade mig åt alla som ramlade fram. Några killar hade kommit fram och försökt kyssa mig, men Harry hade varje gång famlat något om att jag redan var hans och upptagen. Sen bett dem gå.
Harry kom och slog sig ner bredvid mig och la en arm runt mig. Han stank sprit, verkligen stank.
- Hey baby, sa han medans han försökte kyssa mig.
Och nu var han för full för att veta vad han gjorde. Jag vände bort hans huvud. Hans blick svartnade en aning.
Sedan försökte han igen. Jag lutade bort mitt huvud.
- Come on, I have to show you something, sa han och ledde mig ut ur vardagsrummet.
När vi kom bakom en vägg där det var helt folktomt så tröck han mig försiktigt in mot väggen.
- Don't you see? I love you, you're my girlfriend Rachel, sa han och tröck sig mot mig.
- Rachel? Who is rachel?
Jag hade en aning om att det kanske var hans avlidna flickvän, men den tanken suddade jag ut.
Han tröck sig hårdare och hårdare mot mig och jag pressades in mot en vägg.
- Harry, please, stop, jag kände mig rädd nu.
- I love you Rachel, always.
- What the hell is wrong with you? skrek jag och knuffade bort honom. Han var så full så han inte kunde hålla sig på benen. Han ramlade bakåt ner på golvet och jag sprang in på toan med tårarna tryckandes mot ögonen.
Var det sån här han var? Jag torkade bort tåren som runnit ner från min kind.
När jag kom ut från toan stod Liam utanför.
- Is everything alright? sa han och lät en aning nykter iallafall.
Jag svarade inte utan kramade honom bara. Han kramade mig hårt tillbaka.
- I want to go home, viskade jag i hans öra.
- Yes ofcourse sweetheart, I'll tell the others that we'll leave now, you can go wait in the car, sa han och klappade mig försiktigt på armen.
När vi kom hem till Liam hade han nyktrat till helt.
- What happened at the party? frågade han lugnt.
- I was just thinking about my boyfriend Lucas, or ex boyfriend.. ljög jag. Jag ville inte ljuga för honom, men sanningen skulle antagligen få honom arg på Harry och det var det sista jag ville just nu.
Sååå, jävlar va mycket perspektivsbyten det var nu, men ändå hehe. Kände mig tvungen så ni får se allt ur allas perspektiv! Snälla, kan ni inte kommentera lite? Brukar inte göra sånt här men.. 2 kommentarer för nästa? Vill bara veta ifall folk verkligen gillar den här.
London City- 3
DATUM: 2013-07-22 | TID: 23:46:20 | KATEGORI:
Allmänt
Madisons perspektiv
Skriken ekade i hela arenan av fansen. Killarna skulle gå på scenen om cirka tio minuter. Amanda var helt galen över att hon faktisk umgicks med One Direction. Hon tog bilder exakt hela tiden och la upp precis alla på twitter. Harry hade retweetat en bild på alla oss, mig, Amanda, Harry, Liam, Zayn, Niall och Louis. Och jag var taggad i den så jag hade fått cirka 5000 nya följare, Amanda hade fått klart mer eftersom Louis retweeta en bild hon la upp på bara de två. Hon skrev ungefär ''Just hanging out with my new lads backstage'' eller liknande.
Massa directioners, som Zayn lärde mig att de hette, hade bombat hennes twitter med både hat och frågor.
Alla satt i soffan och pratade precis någon minut innan de skulle gå på scenen.
Jag kollade på Niall en gång, han log, exakt samma leende som min pojkvän hade.
Jag kände hur allt började snurra och tillslut så klarade jag inte av att sita där mer. Jag reste mig upp och gick därifrån. Alla deras blickar borrade in sig i min rygg när jag gick. Jag ställde mig lutan mot en toalett dörr
som fanns precis innan man går på scenen. Mitt huvud snurrade och jag kände mig spyfärdig.
Allt började snurra och jag satte mig ner med ryggen mot dörren och huvudet i mina händer.
Jag hörde försiktiga steg komma mot mig. Sakta kollade jag upp. Jag såg konturerna av en smal figur, jag såg inte så mycket genom mina tårar som var påväg. Men sen så såg jag att det var Harry.
Han satte sig på huk framför mig.
- Is everything alright? sa han med en mörk röst.
- No nothing is alright, my boyfriend is dead, he is fucking dead, and it hurts so fucking much, jag hejdade mig själv från att säga mer. Det var inte Harrys fel. Jag mådde dåligt över att jag precis skrek på han.
- I'm sorry, it's not your fault, I.. I just need to be alone for a couple of minutes, and you have to go on stage now, sa jag och kollade honom djupt in i hans ögon. Han vände sig så han satt bredvid mig.
- I had a girlfriend once, we were out one night, just us, when she got this crazy idea, she wanted to go for a swim, in like middle of the night. And I loved her so much, and I didn't want anything to happen to her, but she convinced me to go for a swim. And she was first in the water..
Han tog ett djupt andetag innan han fortsatte.
- When suddenly a big wave is just coming right over here, I was throwing myself in the water and started to look after her, but I couldn't find her.. And this rumor started that I killed her, but I didn't, I really loved her, and she was mine, en ensam tår rann ner för hans kind. Jag lutade mitt huvud mot hans axel.
- And the reason why I look so much at you, is because you look just like her, it's so scary, hans röst var hes.
- HARRY, WE HAVE TO GO ON STAGE NOW, Liams röst ekade inifrån soffrummet.
De gjorde alltid en speciell sak innan de gick på scenen. Vi ställde oss upp jag och Harry.
Han gav mig en enkel kram innan vi gick in till de andra. Jag blev alldeles varm i kroppen av hans närvaro.
Killarna ställde sig i en cirkel och satte in en varsin hand. Niall kollade bak på oss.
- You should join us for this, sa han och log mot oss.
Vi gick fram till dem och ställde oss i cirkeln och hade in våra händer.
Deras vakt, Paul tror jag, kom och sa att de var tvugna att gå upp nu.
Vi fick gå med dem en bit, men stannade precis vid den lilla rampen som leder in på scenen.
Alla tjejer och killar skrek som galningar när de kom in och rev av den första låten.
Amanda stod bakom scenen och sjöng med och dansade.
- Du är inte riktigt normal, sa jag och kollade snett på henne.
Hon skrattade.
- Har du märkt hur mycket Niall kollar på mig? Vi har pratat jättemycket, och när vi satt bredvid varandra i soffan så smekte han mig lätt över benet, sa hon uppspelt.
- Jag trodde det var Louis du var efter? sa jag och blinkade.
- Nah, eller jag var det först, han är ju snygg och så, men jag känner mig mer för Niall nu. Plus att Louis har pojkvän, sa hon och fixade till sitt hår och återgick till sitt dansande.
Killarna kom ner alldeles svettiga efter konserten.
- You were amazing tonight, sa jag och log mot dem. De nickade tillbaka. Harry gick sist, han log ett brett leende mot mig och ruffsade till mig i håret. När de försvann in till duschrummet så kollade Amanda på mig och gapade. Såklart hon skulle se det.
Alla killarna kom ut i endast kalsonger från duschen. De alla hade mycket välbyggda kroppar. Det var svårt att fokusera blicken på annat än de för tillfället. De log mot oss där vi satt i soffan. Jag kände mig så himla töntig som bara satt där och kollade på dem.
- So should I wear this or this? sa Niall och höll upp ett linne och en t-shirt. Han kollade frågande mot mig och Amanda. Vi båda pekade på det vita linnet med gråa mönster.
- Good choise, sa Liam och log mot oss. Alla hade väldigt bra klädstil. Men personligen så tyckte jag mest om Nialls. Jag gillar när killar har lite större byxor och skor. Niall hade rätt så stora chinos, som satt åt vid vaderna litegrann men lösare vid rumpan och låren. Det var så sjukt snyggt till hans vita supra skor och hans vita linne.
Men Harry hade ju så snygga ben så hans tighta byxor satt perfekt på honom. Och hans hår ska man inte ens gå in på. Perfekt. Amanda stod med Niall och hjälpte honom att välja keps. Jag himlade med ögonen.
Liam satte sig ner på vänster sida om mig. Vi hade redan blivit bra vänner.
Liams perspektiv
Vi hade precis kommit innanför dörren till mitt hus. Det var egentligen meningen att bara Harry och Amanda skulle med hem till mig ikväll eftersom Amanda och Madison vill hålla ihop. Men nu när alla lärt känna varandra så följde alla killarna med hem till mig. Zayn hade med sig en kabel man kopplade från datorn till tv:n. Vi alla satte oss i soffan och började diskutera film. Vi kom överrens om en läskig film.
Madison kastade en kudde i mitt huvud för att retas. Jag kastade tillbaka löst. Hon flinade fånigt och jag flina tillbaka. Vi har blivit bra kompisar under den här korta tiden.
Alla killar var inne i mitt rum och bytte om till mjukis kläder. De alla skulle sova här så de hade med sig packning.
När vi kom ut i vardagsrummet igen så låg båda tjejerna och tog upp båda sofforna.
- Move your ass, sa Niall till Amanda och han klämde sig ner tätt intill henne.
Det var så tydligt vilken crush han hade fått på henne. Madison satt ensam i en hel soffa så Harry gick och satte sig bredvid henne. Jag ville sitta bredvid henne också, men hon satt mot kanten av soffan så det gick inte. Harry kollade på henne hela tiden, och log mot henne, hon besvarade alltid hans leenden.
Jag började bli orolig. Även om jag inte gillade henne på det sättet, så känns det som att hon är min.
Och som att jag kanske skulle kunna börja gilla henne på det sättet.
Sen så vet jag hur Harry behandlar tjejer sedan hans flickvän dog. Han spelar charmig och använder dem tills han tröttnat på dem och då träffar han nya. Jag vill inte att det ska hända Madison. Hon har redan haft det tufft i hennes liv.
Jag klämde mig ner mellan bredvid Zayn. Louis satt på andra sidan av Amanda och spelade pajas för henne.
Filmen började och alla vände sina blickar mot tv:n. Det var alldeles mörkt så jag kunde bara se de som satt närmast tv:n för att den lös mot dem. Det var Harry och Madison, det var de ända jag ville se. Jag ville hålla koll. Sen så hade jag full uppsikt över Niall och Amanda som satt mittemot, men det gjorde inte lika mycket. Niall satt redan och höll om henne. Där gick saker fort fram. Typiskt Niall.
Zayn röck tag i min arm varje gång något läskigt hände. Jag skrattade tyst åt honom. Jag kände hur Harry hade flyttat längre ifrån mig och närmre Madison. Jag var tvungen att komma på något för att se dem bättre.
- I just have to go to the toilet, sa jag och tänte en liten lampa.
Jag slängde en snabb blick mot Harry och Madison. Han höll om henne med en arm.
Det kändes faktiskt jobbigt att se.
Så, även fast statistiken har varit högre än jag hoppats så kan ni väl ändå vara snälla och slänga iväg en kommentar? Känns inte som att någon uppskattar den här ff:n annars :/ Puss.
London City- 2
DATUM: 2013-07-22 | TID: 16:32:00 | KATEGORI:
Allmänt
Liams perspektiv
Jag vaknade upp av att det var något i rummet bredvid mig. Trött kollade jag på klockan.
03.50. Jag hade ingen aning om vad som lät i början, men sen kom jag på. Madison var ju här nu.
Jag tänkte att hon säkert bara vaknade till.
Men jag kunde inte låta bli att lyssna. Det lät som snyftningar. Grät hon? Hon hade säkert hemlängtan.
Med en suck lade jag mig ner och försökte somna om.
I säkert en halvtimme låg jag och försökte somna om, men snyftningarna fortsatte. Jag kunde inte låta bli.
Med ett ryck satte jag mig upp i sängen och tände min sänglampa.
I någon minut satt jag och funderade på ifall jag borde gå in till henne eller inte. Hon lät så himla ledsen. Tillslut bestämde jag mig. Sakta drog jag av mig täcket och ställde mig upp. Precis när jag var påväg att gå in till henne kom jag på att jag bara hade kalsonger. Trött böjde jag mig ner och tog upp en vit t-shirt som låg slängd på mitt golv. Jag drog på mig den och ruffsade till i mitt hår.
Försiktigt gick jag ut i hallen. Jag vet inte varför jag smög, mamma och pappa skulle vara borta i en vecka till i Kreta, minst. När jag kom till hennes dörr så knackade jag försiktigt på. Jag kunde höra hur hon snöt in, så att det inte skulle höras att hon gråtit.
- Come on in, sa hon tyst. Jag hörde hur hon försökte att hålla tårarna inne, men hon lyckades inte så bra.
När jag kom in så satt hon med täcket uppdraget till midjan, hon hade rödgråtna ögon och en stor svart t-shirt på sig. Hennes hår låg över hennes axel. Hon drog nervöst i det när jag kom in.
- Do you miss your parents? sa jag med en besvärad blick.
- Nah.. Not really, sa hon.
Jag satte mig försiktigt på sängkanten och la en hand över hennes ben.
- Do you want to talk about it? sa jag.
Hon kollade ner i sitt knä och pillade på ett armband hon hade på sig.
- My boyfriend gave me this, sa hon och visade upp sitt armband.
- It's very beautiful, sa jag och försökte henne att må bättre. Ett leende kom fram bakom hennes tårar.
- But.. He died 6 months ago, in a car crash.. He was my boyfriend for four years. And I miss him, so much. And I don't think about it on the days, but every night, at this time, I feel how empty it is without him.
Jag tappade ord, visste inte vad jag skulle säga. Det ända jag kunde göra var att omnfamna henne i en varm kram. Hennes rygg började skaka och hur mycket hon än försökte så kom tårarna. Hon grät mot min axel, jag kände hur det droppade mot den.
- Shhh, it's okey, sa jag och klappade henne föriktigt på ryggen.
Ingen av oss var speciellt trött längre så istället för att somna om så la vi oss i min säng och satte på en film.
Klockan var nu 04.20. Hon somnade till och hennes huvud landade på min axel. Med ett ryck vaknade hon till.
- Oh, I'm sorry, sa hon och kollade generat på mig.
- No no, it's okey.
Hon kollade ner i täcket och log. Hennes kinder hade blivit jätteröda. Försiktigt la hon ner sitt huvud på min axel igen. När hon somnat lutade jag mitt huvuud mot hennes och somnade så.
Min mobil vibrerade starkt bredvid mig på sängbordet. Jag slog upp mina ögon och kollade mig omkring. Madison låg fortfarande mot min axel. Jag log lite lätt innan jag tog min telefon. Innan jag svarade så slängde jag en blick på klockan, 10.30.
Trött svarade jag.
- Hello?
- Hi man, so me and Amanda just got up, we're going to some brunch, you can come over for some if you want?
- Yeah sure, jag stod nu upp och kollade ut genom mitt fönster. Det satt kanske tjugo fans och väntade där på mig.
- But just so you know, there are alot of fans outside my house, so take care of Madison when you come here, sa han oroligt.
- Yeah there are fans outside my house too, sa jag och kollade på de trötta fansen.
- Okey man, but I'll se you and Madison soon then, sa han och la på.
Jag la tillbaka min mobil på sängbordet. Jag knuffade lätt på Madison, som nu låg ner.
- Hey, sa hon och log när hon kollade upp mot mig.
Jag hade ett par blåa, rätt så tighta jeans, en vit t-shirt och över det en munkiströja utan ärmar. Mitt hår låg lite åt sidan, men samtidigt lite uppåt. Madison kom ut från toan. Min blick fastnade på henne. Hon hade ett vitt obey linne, ett par korta svarta shorts. Hennes bruna långa hår låg över hennes axel. Hennes bruna ögon lyftes upp av hennes långa ögonfransar. Hon hade mörk hy. Hon var verkligen vacker.
Hon måste ha märkt mina blickar på henne för hon log ner mot golvet. Jag skämdes lite.
Vi tog på oss skorna. Innan vi gick så satte jag på mig kepsen.
- There's alot of fans and paparazziz outside, everybody thinks that we're dating because I took you home yesterday. Hon nickade och vi gick ut.
Madisons perspektiv
När vi steg ut från dörren så blixtrade det runt mig. Liam bad mig gå raka vägen till bilen så han kunde hälsa på några fans och ta bilder. När jag försökte ta mig fram så blev jag omringad av paparazziz. Jag blev rädd, och Liam måste ha märkt det för han kom fram till mig och la armen om mig, sedan satte han på sig luvan och skyddade mig sedan från paparazziz.
˜
Liam knackade på dörren till Harrys enorma hus. Han öppnade på en gång. Han hade ringt deras vakter så de kunde hålla fansen borta så vi kunde komma in. När Harry öppnade dörren så skrek fansen ett öronbedövande skrik. Harry vinkade till dem och log. Sedan stängde vi dörren efter oss. Jag sparkade av mig mig mina coverse. Min blick letade efter Amanda. Hon satt ner i soffan och höll på med sin telefon. Jag gick mot henne.
- Amanda!! sa jag glatt.
Hennes ansikte lös upp när hon såg mig. Hon ställde sig upp och kramade mig hårt.
- Har du det bra här då? sa jag retsamt.
- Ja, de flesta tjejer hade dött för att bo med H a r r y, bokstaverade hon så inte han skulle förstå att vi pratade om honom.
- Men inte du då? sa jag och log hånfullt.
- Han är så konstig, hans liv verkar vara så mörkt, typ som ditt, sa hon och jag knuffade henne i axeln.
- Äsch, han är säkert bara blyg, sa jag för att lugna henne.
Jag var så glad att jag hamnat med Liam. Han var så snäll.
När vi satte oss vid bordet så satt jag mittemot Harry. Vilket var lite läskigt, för han tog inte sin blick bort ifrån mig. En gång råkade jag möta den. Hans ögon var mörka och borrade sig in i mig. Han skrämde mig.
Jag åt försiktigt min mat och kollade ner i bordet.
- Boys! Can you sing something for us? sa Amanda förhopppningsfullt.
Liam och Harry kollade på varandra tveksamt. Men efter ett tag så sa de att de kunde det.
- We'll take it in the livingroom, sa Harry och pekade mot vardagsrummet. Vi reste oss upp och gick och satte oss i soffan. Harry tog ner en gitarr som satt på väggen.
- So giiiirls, what do you want to hear? sa Harry och log mot oss.
Amanda var snabb att svara.
- Little things, or over again, or teenage dirt bag, or I know, more than this.
Killarna skrattade åt henne.
- We can start with over again, Harry kollade frågande mot Liam som nickade instämmande.
De satt och gjorde upp om vem som skulle ta Niall, Louis och Zayns solon. De bestämde sig att Harry skulle ta Zayn och Niall och Liam skulle ta Louis.
Harry började spela på introt till over again. Jag har aldrig varit fan av någon flickidol alls, men när jag såg han sitta där med sitta mörka lockiga hår och spela gitarr kände jag hur jag smälte inombords.
Liam inledde låten med sitt eget solo.
'
''Said i’d never leave her cause her hands fit like my tshirt,
tongue tied over three words, cursed.
Running over thoughts that make my feet hurt,
Bodies intertwined with her lips..
Running over thoughts that make my feet hurt,
Bodies intertwined with her lips..
När Liam sjöng rös jag över hela kroppen. Hans mjuka röst var så mycket bättre när man fick höra den i verkligheten.
''You never know, how to make it on your own''
Harry tog verkligen i under Zayns solo och jag rös.
Låten tog slut och jag och Amanda klappade händerna och berömde dem.
Vi satt och pratade länge i soffan och Harry fortsatte borra sina ögon in i mig. Vi avbröts av att Liams telefon ringde. Han kollade förvånat när det ringde. Det var deras management.
Han svarade snabbt.
- Liam? sa han barsk när han svarade.
Vi kollade på Liam när han gick runt och pratade i telefonen.
- But what, why? We have vacation? sa han argt till mannen i telefonen.
Han pratade i tio minuter innan han la på.
- What did he say? sa Harry oroligt.
- That we have to have some sort of benefit concert, just for tonight. And we have to. Zayn, Niall and Louis already agreed to do it so we kind of have to.
Harry suckade.
- But you can come with us ofcourse, sa Liam och kollade på mig och Amanda. Hon hoppade upp och ner och sa upprepade gånger hur spänd hon var för att få träffa resten av One Direction och kolla på deras konsert.
- I guess we have to go now then, sa Liam och suckade.
De var tvugna att repetera och var därför tvugna att åka nu. Vi fick välja på att komma en timme innan konserten och upptäcka London under tiden, eller följa med dem. Jag vill åka runt och se London, men det vill såklart inte Amanda, och då blev det som hon ville.
London City- 1
DATUM: 2013-07-21 | TID: 21:16:00 | KATEGORI:
Allmänt
Madisons perspektiv
Jag kollade förbryllat runt i hallen när jag packade ner de sista skorna jag skulle ha med mig.
Äntligen. Efter så mycket tjatande, väntande, så är dagen äntligen här.
Jag och min bästavän, och massa andra tjejer och killar, ska få åka till London.
Utan någon vuxen. Det blir min första resa utomlands utan förälder. Jag satte mig ner på hallgolvet medans jag knöt på mig mina svarta låga converse. Jag blev sittandes ett tag på golvet och bara tänkte på allt roligt jag skulle ha i de kommande två veckorna.
Dock så var jag lite nervös över att jag skulle bo med en kille jag aldrig någonsin träffat, jag vet inte ens vad han heter. Men jag övertalade mig själv hela tiden att allt skulle gå bra.
Dock så var jag lite nervös över att jag skulle bo med en kille jag aldrig någonsin träffat, jag vet inte ens vad han heter. Men jag övertalade mig själv hela tiden att allt skulle gå bra.
- Är du redo? jag vaknade ur mina tankar och kollade upp på pappa som stod där med fundersam blick.
- Så redo man kan bli, sa jag glatt och ställde mig upp.
- Bra, för om vi ska hinna hämta upp Amanda så måste vi åka nu, sa han och hjälpte mig upp från golvet.
Mamma kom ut i hallen med tårar i ögonen.
- Ha det så kul nu, och ta hand om dig, sa hon och kramade mig hårt.
- Jag lovar mamma, älskar dig, sa jag och tog min väska och gick ut mot bilen.
Pappa hjälpte mig in med väskan i bagageluckan. Jag hoppade in i baksätet och fiskade upp mobilen ur mina jeans.
To: Amanda Coyn
'' Påväg nu, hos dig om fem. Gör dig redo :)''
Pappa lyfte Amandas väska med ett stön innan ha la in den i bagageluckan. Amanda hoppade in i bilen och satte sig. Hon kollade ut på sina föräldrar som stod på bron och vinkade, hon suckade.
- Alltså de beter sig som att jag ska flytta till London, shit, vi ses ju om två veckor igen, sa hon samtidigt som hon drog på sig bältet.
Från Amandas hus var det rätt så nära till Arlanda, en halvtimmes bilresa.
Jag kollade trött på klockan, 06.15. Var planet tvunget att gå så himla tidigt? Mina hörlurar hade jag i handen, jag suckade när jag såg hur ihoptrasslade de var. Jag trasslade ut dem och pluggade sedan in dem i öronen och satte på musik. Jag lutade huvudet mot rutan och drömde mig bort.
- Madison? jag vaknade till och slog trött upp ögonen.
- Vi är framme nu, sa Amanda och knuffade lite lätt på mig.
Sakta klev jag ut från bilen och tog ut hörlurarna.
- Vill ni gå in ensamma? frågade pappa med snälla ögon.
- Ja det kan vi göra, eller hur? sa jag och kollade på Amanda.
Hon nickade instämmande. Alla som skulle åka skulle träffas vid en speciell ingång inne på Arlanda, och jag ville helst inte att pappa skulle följa med in då.
Jag gav han en snabb kram för att inte börja gråta. Vi tog sen våra väskor och gick mot ingången.
Pappa stod kvar vid bilen och kollade på oss ända tills vi kommit in. Tårarna tryckte på mot ögonen, men jag lyckades hålla dem inne.
˜
Vi hade precis klivit på planet när Amanda drog i min arm.
- Där är våra platser, sa hon och pekade.
Hon gick snabbt och satte sig mot fönstret och klistrade ansiktet mot rutan.
Hon gick snabbt och satte sig mot fönstret och klistrade ansiktet mot rutan.
- Bara så du vet så tänker jag sova, sa jag och kollade på henne.
- Visst, tråkmåns, sa hon och blängde på mig.
Återigen satt jag i hörlurarna och på med musik. Den här gången satte jag på en spellista med lugna låtar. Då är det så mycket enklare att somna. De fem första låtarna var lugna låtar med One Direction. Jag var inget fan av dem alls, men tyckte att vissa av deras låtar kunde vara rätt så sköna.
''Shut the door,
turn the lights off,
I wanna be with you, I wanna feel your heart,
I wanna lay beside you, I can not hide this..''
Meningarna svepte in i mig samtidigt som planet startade. Sedan blev mina ögon tunga.
Jag ryckte till av dunsen när planet landade och spärrade upp ögonen och kollade runt i planet. Alla sträckte på sig, så jag antar att fler än jag måste ha sovit.
Det kändes som det var bara några minuter sedan planet löft.
Ni kan nu ta av er era säkerhetsbälten. Ha en trevlig tid i London och tack för att ni flög med oss.
Det klickade över hela planet när folk tog av sig deras bälten. Alla ställde sig upp och tog ut deras handbagage.
Sen när folk skulle av planet så gick det snabbt och smidigt. När vi gick i gången för att hämta våra väskor så stannade ledaren för våran ''grupp'' och delade ut papper.
- Det kommer stå ett namn på de papper ni nu får, de namnen som står är den person ni ska bo med. När vi kommer till våra väskor så kommer alla från London stå med lappar som visar vad dem heter, jag vill att ni går fram till den personen och presenterar er, eftersom dem också fått papper på vilka de ska ha!
Jag kände nervositeten så starkt nu. Jag och Amanda var de ända som skulle bo med killar. Vi tittade på varandra när ledaren kom mot oss med papper.
- Här har du, sa han.
Jag vecklade ut pappret, det ända som stod där var namnet.
- Liam Payne, läste jag för mig själv.
Jag kände igen det men kunde inte sätta fingret på varifrån. Jag kollade på Amanda som stod med tom blick och kollade ner i sitt papper.
- Är du okej? sa jag.
- På min lapp står det Harry Styles, fattar du? Jag ska bo med en ifrån One Direction!!
- Haha gumman, vi är i London nu, det finns nog många som heter så.
Hon suckade och kollade på mig.
- Jaja, vad heter din kille? frågade hon.
- Liam Payne, sa jag.
- Måste ALLA i London ha samma namn som killarna i One Direction? sa hon förbryllat.
Jag skrattade åt henne. Men även fast jag inte trodde på det så började jag fundera på hur det skulle vara att bo med någon från One Direction.
När vi kom till rullbanden där man hämtar väskorna så kunde vi se en grupp med flera ungdomar komma gående mot oss, alla hade en varsin vitt lapp i handen som de gick och viftade med. Jag kände hur nervositeten i kroppen steg.
Alla hade nu fått sina väskor och vi började gå mot de vi skulle bo hos som stod och väntade bakom några glasdörrar. Med nervösa steg gick vi mot dem.
När vi kom fram så kom nästan alla fram och presenterade sig själva.
Alla stod och höll upp vita papper där det stod massa namn, jag läste Dora Sprinkle, Brooke Andersen, David Hugh, Adam Grant, men ingenstans såg jag en lapp som löd Liam Payne. Det verkade inte som att Amanda hittat sin heller. Vi gick osäkert och ställde oss bredvid varandra och kollade runt.
Varför finns inte Liam eller Harry? Ville de inte bo med tjejer? Har de ångrat sig? Alla tankar snurrade runt i huvudet.
Vi kollade mot ingången och såg massa vakter som var iklädda svarta kläder som försökte hålla massa skrikande tjejer utanför flygplatsen?
- Vad är det här? sa jag rakt ut.
Alla blickar var vända mot ingången. Jag kunde se två killar komma mellan alla vakter. Men de var så långt bort så jag kunde inte läsa av deras ansikten.
Men tydligen så kunde Amanda det eftersom hon kom fram och ställde sig framför mig och ruskade i mina axlar.
- Jag sa ju att det var från One Direction, hon kunde inte bestämma sig om hon skulle skrika eller spela cool. Det blev något där mittemellan. Jag gick fram till ledaren.
- Ska vi seriöst bo med kändiskillar? sa jag till han och kollade chockat.
- Ja tydligen, sa han medans han följde killarna med blicken.
- Ska vi presentera oss eller? sa jag till Amanda.
Jag kollade på killarna, det hade kommit in några enstaka fans som de tog bilder med.
- Jag antar det, sa hon nervöst.
Vi gick tillsammans med varandra. Och de måste ha fattat att det var vi som skulle bo med dem eftersom de log stort mot oss och kom med snabba steg.
Jag kollade på de två killarna. Jag visste vem som var vem på grund av alla bilder Amanda visat mig.
Harry var han med lockigt hår, och Liam var han med snaggat hår på sidorna.
De båda hade luva på sig så det var lite svårt att se skillnad, men det gick.
De båda hade luva på sig så det var lite svårt att se skillnad, men det gick.
Jag gick fram till Liam och sträckte ut handen osäkert.
- Madison Smith, sa jag försikigt.
- Liam Payne, sa han glatt och sträckte ut handen.
- Nice to meet you, sa han snabbt efter för att undvika pinsam tystnad.
Jag kollade snabbt mot Amanda, jag såg att och kramade Harry istället för att skaka hand. Jag suckade och återgick med blicken till Liam. Han log försiktigt.
Harry och Amanda kom fram till oss. Hon såg så lycklig ut. Liam sträckte ut handen till henne och hälsade.
- I'm Harry, sa han och kollade på mig med sina mörka ögon. De borrade sig in i mig.
Jag sträckte ut handen.
- Madison Smith, sa jag.
Han log ett brett leende innan han nickade mot Liam att han och Amanda skulle åka hem nu.
- Oh, we have to go now, sa Liam.
- We have our cars in a special place because our fans would find us otherwise, sa Harry och log.
När vi gick så kände jag hur alla svenska tjejer kollade på oss med avundsjuka blickar. Jag log lätt för mig själv.
Vi var tvugna att gå en ganska lång väg innan vi kom till stället bilarna stod.
Liam och Harrys bilar stod bredvid varandra. Båda hade väldigt snygga och säker dyra bilar. Liam tog min väska och stoppade in den i bilen. Harry och Liam gjorde ett handslag innan de hoppade in i varsin bil.
Jag och Amanda kramade varandra.
- Lycka till, sa jag.
- Du med, sa hon glatt och försvann in i Harrys bil.
Vakterna hade nu lämnat oss, vilket jag tyckte var ganska skönt.
Liam kollade på mig och log. Jag log försiktigt tillbaka.
så vad tycker nii? :DDD xxx
alltid lite segt i början tyvärr... men hoppas ni gillar det
London City- Prolog
DATUM: 2013-07-21 | TID: 20:11:14 | KATEGORI:
Allmänt
Madison är en tjej med mycket jobbigt som har hänt i hennes liv. En död pojkvän, som hon hade i 4 år.
Och hon är i allmänhet väldigt arg av sig, och släpper inte folk lätt in på livet.
Men vad hon inte vet är att så mycket inom kort tid kommer förändras, både positivt och negativt.
Madison har under en väldigt lång tid försökt övertalat sina föräldrar om att få åka som utbytesstudent til och bo hos en helt främmande familj i London i två veckor. Och när hon varit i London två veckor så ska dom som kommer därifrån med till Sverige i två veckor.
Hennes föräldrar vill helst inte det eftersom hon ska måste bo hos en kille eftersom det inte fanns så många tjejer.
Men efter mycket tjatande lyckas hon tillslut.
Det ingen av dem som ska åka till London vet är att både Harry Styles och Liam Payne från One Direction ska åka med på den här resan. De har ledigt från bandet i lite mer än en månad, och när deras kompis frågade ifall de ville anmäla sig var det ingen tvekan, eftersom de älskar Sverige.
Välkommen till min nya blogg!
DATUM: 2013-07-21 | TID: 19:48:04 | KATEGORI:
Allmänt
Mitt första inlägg.
