London City- 6
DATUM: 2013-08-10 | TID: 01:05:53 | KATEGORI:
Allmänt
Harrys perspektiv
- I'm so tired of this shit, sa jag irriterat när jag kollade igenom Twitter.
- Of what? sa Madison oroligt där hon låg bredvid mig i sängen och höll på med sin telefon.
- 50 procent of my Twitter is just hate about us, you and me. As soon as people knows about me and some girl, they just freak out and write so much hate. It's not fun, sa jag argt.
- Haha, it's kind of funny. When we came out as a couple, it wasn't even real. And people send me hate, when in real life, we're not even dating.
- But I want you to know, that I'm starting to get real feelings for you.. sa jag och kollade nervöst henne i ögonen.
- Yeah, me to, sa hon och log vackert.
Jag böjde mig fram för att kyssa henne, precis innan våra läppar möttes kom Amanda inspringandes i rummet.
Jag suckade och drog bort mitt huvud ifrån Madison.
- Whaaaat? sa Madison trött mot Amanda.
- I got a text from Niall, he's going out tonight with the other boys and me, how about you? Are you coming with us?
- Ye.. började Madison men jag avbröt henne.
- No, not tonight, I'm going home to me, and Madison, you can come with me or go with the others, sa jag och hoppades innerligt att hon ville följa med mig hem. Jag hade verkligen inte ork att gå ut ikväll, sen så skulle det vara extremt mysigt att få vara ensam med bara Madison. Helt ensamma, det har vi aldrig varit.
- I'll go home with Harry, sa hon och tog tag i min hand under täcket.
- Okey, see you later then, sa hon och försvann.
Vi kysste varandra och sedan så klev vi upp och åkte hem till mig.
Jag och Madison låg i min säng och kollade på film på min dator. Innan vi åkte från Liams hus så hade jag och Madison pratat med Liam om att Madison kunde sova kvar hos mig om hon ville. Jag ville kolla med Liam eftersom han har ansvaret för henne. Han tvekade lite men gick tillslut med på det.
- I'm just going to change clothes, I'm very tired, sa Madison och började rota runt i sin väska.
Hon drog snabbt av sig sina byxor och tröja. Sen satte hon på sig en stor svart tröja och drog av sig bh:n under tröjan. Sen kröp hon ner bredvid mig. Hon la sig med ryggen mot mig och jag la mig närmre henne och tog min arm runt hennes mage. Jag strök henne på magen under tröjan, när jag var vid naveln så kände jag massa sår. Hon tog snabbt bort min hand.
- Madison? What is that?
- No, it's nothing.. sa hon och kollade bort.
- Come on, can I see?
- No, it was a long time ago..
Jag drog upp hennes tröja och kollade på ärren hon skapat på hennes mage.
- Those scars are not old Madison, why are you hurting yourself? sa jag allvarligt och tände sänglampan.
- Because my life sucks, I have a dead boyfriend, I hate my body, I hate myself.
- Why? You have an amazing body, and you are amazing. I'm getting worried now, seriously Madison, you have to stop doing this to yourself. You can't hurt youself like that. Okey? sa jag och kollade henne stint i ögonen.
- I can't promise anything, sometimes I just feel so lonley sometimes, sa hon och kollade upprivet på mig.
- You're not alone Madison. You have me.
- For now, but only for three more weeks, what about after that? I'll probably fall in love with you and then you'll be gone.
När hon sa så blev jag riktigt orolig. Jag kom på att vi bara kommer ha varandra i tre mer veckor. Vi har en vecka kvar i London, sen två i Sverige, sen åker vi på turne igen. Vanligtvis hade jag inte brytt mig så här mycket om en tjej. Men jag tror jag faller för Madison.
- We'll figure something out, promise. Sa jag och strök försiktigt över hennes ärr.
Jag kramade henne länge och hårt. Hon kändes så ömtålig, som att alla kan skada henne.
Madison satt och hade tårar i ögonen.
- Why are you sad? sa jag med trött röst.
- Read this, sa hon och sträckte sin telefon till mig.
- Leave this planet. I hope you'll burn in hell. Please make suicide, jag läste upp tweetsen för mig själv.
- People hate me. Just like I hate myself.
- No this is just, this is not okey.
Jag kände hur ilskan pumpade inom mig. Jag fiskade upp min telefon som låg någonstans mellan mig och Madison och gick in på min twitter. Precis när jag var påväg att svara en som skickat hat stoppade Madsion mig.
- It's not worth it, okey? It'll be so huge if you write something, sa hon allvarligt och kollade på mig.
Hon hade rätt. Det var inte värt att svara elakt tillbaka. Jag la undan telefon och suckade. Hon tog tag i mitt huvud och kysste mig mjukt på läpparna. Jag blev varm i kroppen av hennes kyssar, jag har inte kännt så med någon jag kysst sedan Rachel.
- People can be so mean.. sa jag besvärat.
- We should get some sleep, sa hon och kollade på mig med stora ögon.
Jag nickade och kröp ner under täcket och hon kom efter. Jag tog henne nära mig och hon la huvudet på mitt bröst. Jag pussade henne försiktigt på huvudet och tog bort lite hår ifrån hennes ansikte.
- Can you sing me to sleep? sa Madison och kollade upp på mig.
- Yes ofcourse.. What do you want to hear?
- Surprise me, sa hon och log.
- I can sing a song I wrote myself, I haven't show it to anyone yet. It's called ''Don't let me go''. Actually, I wrote it for you, I wrote it while I was thinking about you.. jag log ner i täcket.
- Yes, please.. Sing for me darling, sa hon och kysste mig mellan orden.
Jag blev nervös för att sjunga för henne. Jag tog ett djupt andetag och började.
Now you were standing there right in front of me
I hold on it's getting harder to breathe
All of a sudden these lights are blinding me
I never noticed how bright they would be
I saw in the corner there is a photograph
No doubt in my mind it's a picture of you
It lies there alone in its bed of broken glass
This bed was never made for two
I hold on it's getting harder to breathe
All of a sudden these lights are blinding me
I never noticed how bright they would be
I saw in the corner there is a photograph
No doubt in my mind it's a picture of you
It lies there alone in its bed of broken glass
This bed was never made for two
Under hela tiden jag sjöng kollade Madison på mig med lysande och tårade ögon.
Don't let me
Don't let me go
'Cause I'm tired of sleeping alone
Don't let me go
'Cause I'm tired of sleeping alone
När jag sjungit sista meningen kollade jag på Madison som hade tårar rinnande ner för kinderna.
- I'll never let you go Harry.
- I love you, sa jag försiktigt. Sekunden efter ångrade jag mig skarpt, varför sa jag så? Vi känner knappt varandra. Jag antar att jag känner något starkt mellan oss, och hon påminner mig så mycket om Rachel.
Liams perspektiv
Jag vaknade och kollade omkring mig. Vart var jag? Vad hände igår? Det ända jag kom ihåg att vi följde med Niall ut till någon klubb. Jag satte mig upp, nu såg jag. Jag var hemma hos Louis. Men jag var inte ensam i rummet. Jag kollade åt min högra sida. Där låg Amanda. Nej, jag har väl inte gjort något med henne? Niall skulle döda mig, han gillar henne. Jag knuffade försiktigt på henne.
- Hey, what happened yesterday? sa jag och kollade på henne oroligt.
- Don't you remember? Haha, you were so wasted. We had to help you to all the way here, and I had to sleep here because..
- Because of what? sa jag hastigt.
- Niall took some random fan home to his house, he said they're friends but he was drunk so.. I guess it's over between us, sa hon ledset.
- No no! He always does that, he wants to show our fans how much we love them.. But he don't bring them home, that was weird.
Niall kan göra vad som helst när han har alkohol i kroppen. Förhoppningsvis hade han inte gjort något som kan få honom att förlora Amanda, hon är grym, precis som Madison. Då kom jag på det, Madison sov hos Harry inatt. Det blir bara jobbigare och jobbigare. Mina känslor för Madison växer för varje gång vi är med varandra, vilket är ofta. Jag måste berätta för Madison, även om det inte kommer få henne att ändra sina känslor för Harry som hon tydligen har fått. Ikväll. Efter middagen, då var rätt tillfälle att berätta för henne. Då det bara är vi två.
˜
- The dinner was amazing Liam, sa Madison belåtet när hon åt upp det sista av maten.
- Haha thank you, sa jag och log mot henne.
Hon hade hela kvällen pratat om Harry, och hur han sjöng för henne till sömns. Och då ångrade jag mig, jag skulle inte berätta det, inte än. Jag vet hur Harry är, han får tjejer att känna sig speciella, sen sviker han dem.
Och jag antar att det är det han kommer göra med Madison, och då kommer jag berätta för henne.
Min mobil som låg på bordet plingade till och jag tog för att kolla vem som skrivit till mig.
From: Amanda
''You were right Liam, Niall did nothing with this girl. He was just going to take pictures with her. Thank you. You're a good friend.''
Good friend, jag fnyste till. Inte för att jag var arg på henne, utan för att alla såg mig som en vän. Alla andra i bandet var enligt mig de som de fans eller tjejer överhuvudtaget var kära i. Jag var den snälla killen som alltid var allas vän. Men vid det här lagret var jag van. Jag blev glad för Amandas skull.
To: Amanda
''Told you so. He's a good guy. No problem, you can talk to me whenever. Hugs&kisses.''
Hihi, inte så lång kapitel nu heller, tyvärr. Men nästa kapitel kommer det hända mycket! Lovar. Det kommer vara långt också! Så 6 kommentarer för nästa? Ni har varit jättesnälla och kommenterat förresten, blir så glad av alla fina kommentarer! Puss.
? SKRIVET AV Louis
Kommenterade innan jag läste, meer! :D
? SKRIVET AV Harry Styles
WWEEEEY!! Mer, så sjukt grymt galet bra fanfic!! Mer mer mer mer nu nu nu
? SKRIVET AV sara
Sjukt bra meeer;)
? SKRIVET AV linnea
jättebra meeet:):)
? SKRIVET AV Ellie
Meeeer!! Äntligen!! Välkommen hem!! :)
? SKRIVET AV Anonym
Så bra! Meer :(
? SKRIVET AV lisA
:)***
