London City- 2
DATUM: 2013-07-22 | TID: 16:32:00 | KATEGORI:
Allmänt
Liams perspektiv
Jag vaknade upp av att det var något i rummet bredvid mig. Trött kollade jag på klockan.
03.50. Jag hade ingen aning om vad som lät i början, men sen kom jag på. Madison var ju här nu.
Jag tänkte att hon säkert bara vaknade till.
Men jag kunde inte låta bli att lyssna. Det lät som snyftningar. Grät hon? Hon hade säkert hemlängtan.
Med en suck lade jag mig ner och försökte somna om.
I säkert en halvtimme låg jag och försökte somna om, men snyftningarna fortsatte. Jag kunde inte låta bli.
Med ett ryck satte jag mig upp i sängen och tände min sänglampa.
I någon minut satt jag och funderade på ifall jag borde gå in till henne eller inte. Hon lät så himla ledsen. Tillslut bestämde jag mig. Sakta drog jag av mig täcket och ställde mig upp. Precis när jag var påväg att gå in till henne kom jag på att jag bara hade kalsonger. Trött böjde jag mig ner och tog upp en vit t-shirt som låg slängd på mitt golv. Jag drog på mig den och ruffsade till i mitt hår.
Försiktigt gick jag ut i hallen. Jag vet inte varför jag smög, mamma och pappa skulle vara borta i en vecka till i Kreta, minst. När jag kom till hennes dörr så knackade jag försiktigt på. Jag kunde höra hur hon snöt in, så att det inte skulle höras att hon gråtit.
- Come on in, sa hon tyst. Jag hörde hur hon försökte att hålla tårarna inne, men hon lyckades inte så bra.
När jag kom in så satt hon med täcket uppdraget till midjan, hon hade rödgråtna ögon och en stor svart t-shirt på sig. Hennes hår låg över hennes axel. Hon drog nervöst i det när jag kom in.
- Do you miss your parents? sa jag med en besvärad blick.
- Nah.. Not really, sa hon.
Jag satte mig försiktigt på sängkanten och la en hand över hennes ben.
- Do you want to talk about it? sa jag.
Hon kollade ner i sitt knä och pillade på ett armband hon hade på sig.
- My boyfriend gave me this, sa hon och visade upp sitt armband.
- It's very beautiful, sa jag och försökte henne att må bättre. Ett leende kom fram bakom hennes tårar.
- But.. He died 6 months ago, in a car crash.. He was my boyfriend for four years. And I miss him, so much. And I don't think about it on the days, but every night, at this time, I feel how empty it is without him.
Jag tappade ord, visste inte vad jag skulle säga. Det ända jag kunde göra var att omnfamna henne i en varm kram. Hennes rygg började skaka och hur mycket hon än försökte så kom tårarna. Hon grät mot min axel, jag kände hur det droppade mot den.
- Shhh, it's okey, sa jag och klappade henne föriktigt på ryggen.
Ingen av oss var speciellt trött längre så istället för att somna om så la vi oss i min säng och satte på en film.
Klockan var nu 04.20. Hon somnade till och hennes huvud landade på min axel. Med ett ryck vaknade hon till.
- Oh, I'm sorry, sa hon och kollade generat på mig.
- No no, it's okey.
Hon kollade ner i täcket och log. Hennes kinder hade blivit jätteröda. Försiktigt la hon ner sitt huvud på min axel igen. När hon somnat lutade jag mitt huvuud mot hennes och somnade så.
Min mobil vibrerade starkt bredvid mig på sängbordet. Jag slog upp mina ögon och kollade mig omkring. Madison låg fortfarande mot min axel. Jag log lite lätt innan jag tog min telefon. Innan jag svarade så slängde jag en blick på klockan, 10.30.
Trött svarade jag.
- Hello?
- Hi man, so me and Amanda just got up, we're going to some brunch, you can come over for some if you want?
- Yeah sure, jag stod nu upp och kollade ut genom mitt fönster. Det satt kanske tjugo fans och väntade där på mig.
- But just so you know, there are alot of fans outside my house, so take care of Madison when you come here, sa han oroligt.
- Yeah there are fans outside my house too, sa jag och kollade på de trötta fansen.
- Okey man, but I'll se you and Madison soon then, sa han och la på.
Jag la tillbaka min mobil på sängbordet. Jag knuffade lätt på Madison, som nu låg ner.
- Hey, sa hon och log när hon kollade upp mot mig.
Jag hade ett par blåa, rätt så tighta jeans, en vit t-shirt och över det en munkiströja utan ärmar. Mitt hår låg lite åt sidan, men samtidigt lite uppåt. Madison kom ut från toan. Min blick fastnade på henne. Hon hade ett vitt obey linne, ett par korta svarta shorts. Hennes bruna långa hår låg över hennes axel. Hennes bruna ögon lyftes upp av hennes långa ögonfransar. Hon hade mörk hy. Hon var verkligen vacker.
Hon måste ha märkt mina blickar på henne för hon log ner mot golvet. Jag skämdes lite.
Vi tog på oss skorna. Innan vi gick så satte jag på mig kepsen.
- There's alot of fans and paparazziz outside, everybody thinks that we're dating because I took you home yesterday. Hon nickade och vi gick ut.
Madisons perspektiv
När vi steg ut från dörren så blixtrade det runt mig. Liam bad mig gå raka vägen till bilen så han kunde hälsa på några fans och ta bilder. När jag försökte ta mig fram så blev jag omringad av paparazziz. Jag blev rädd, och Liam måste ha märkt det för han kom fram till mig och la armen om mig, sedan satte han på sig luvan och skyddade mig sedan från paparazziz.
˜
Liam knackade på dörren till Harrys enorma hus. Han öppnade på en gång. Han hade ringt deras vakter så de kunde hålla fansen borta så vi kunde komma in. När Harry öppnade dörren så skrek fansen ett öronbedövande skrik. Harry vinkade till dem och log. Sedan stängde vi dörren efter oss. Jag sparkade av mig mig mina coverse. Min blick letade efter Amanda. Hon satt ner i soffan och höll på med sin telefon. Jag gick mot henne.
- Amanda!! sa jag glatt.
Hennes ansikte lös upp när hon såg mig. Hon ställde sig upp och kramade mig hårt.
- Har du det bra här då? sa jag retsamt.
- Ja, de flesta tjejer hade dött för att bo med H a r r y, bokstaverade hon så inte han skulle förstå att vi pratade om honom.
- Men inte du då? sa jag och log hånfullt.
- Han är så konstig, hans liv verkar vara så mörkt, typ som ditt, sa hon och jag knuffade henne i axeln.
- Äsch, han är säkert bara blyg, sa jag för att lugna henne.
Jag var så glad att jag hamnat med Liam. Han var så snäll.
När vi satte oss vid bordet så satt jag mittemot Harry. Vilket var lite läskigt, för han tog inte sin blick bort ifrån mig. En gång råkade jag möta den. Hans ögon var mörka och borrade sig in i mig. Han skrämde mig.
Jag åt försiktigt min mat och kollade ner i bordet.
- Boys! Can you sing something for us? sa Amanda förhopppningsfullt.
Liam och Harry kollade på varandra tveksamt. Men efter ett tag så sa de att de kunde det.
- We'll take it in the livingroom, sa Harry och pekade mot vardagsrummet. Vi reste oss upp och gick och satte oss i soffan. Harry tog ner en gitarr som satt på väggen.
- So giiiirls, what do you want to hear? sa Harry och log mot oss.
Amanda var snabb att svara.
- Little things, or over again, or teenage dirt bag, or I know, more than this.
Killarna skrattade åt henne.
- We can start with over again, Harry kollade frågande mot Liam som nickade instämmande.
De satt och gjorde upp om vem som skulle ta Niall, Louis och Zayns solon. De bestämde sig att Harry skulle ta Zayn och Niall och Liam skulle ta Louis.
Harry började spela på introt till over again. Jag har aldrig varit fan av någon flickidol alls, men när jag såg han sitta där med sitta mörka lockiga hår och spela gitarr kände jag hur jag smälte inombords.
Liam inledde låten med sitt eget solo.
'
''Said i’d never leave her cause her hands fit like my tshirt,
tongue tied over three words, cursed.
Running over thoughts that make my feet hurt,
Bodies intertwined with her lips..
Running over thoughts that make my feet hurt,
Bodies intertwined with her lips..
När Liam sjöng rös jag över hela kroppen. Hans mjuka röst var så mycket bättre när man fick höra den i verkligheten.
''You never know, how to make it on your own''
Harry tog verkligen i under Zayns solo och jag rös.
Låten tog slut och jag och Amanda klappade händerna och berömde dem.
Vi satt och pratade länge i soffan och Harry fortsatte borra sina ögon in i mig. Vi avbröts av att Liams telefon ringde. Han kollade förvånat när det ringde. Det var deras management.
Han svarade snabbt.
- Liam? sa han barsk när han svarade.
Vi kollade på Liam när han gick runt och pratade i telefonen.
- But what, why? We have vacation? sa han argt till mannen i telefonen.
Han pratade i tio minuter innan han la på.
- What did he say? sa Harry oroligt.
- That we have to have some sort of benefit concert, just for tonight. And we have to. Zayn, Niall and Louis already agreed to do it so we kind of have to.
Harry suckade.
- But you can come with us ofcourse, sa Liam och kollade på mig och Amanda. Hon hoppade upp och ner och sa upprepade gånger hur spänd hon var för att få träffa resten av One Direction och kolla på deras konsert.
- I guess we have to go now then, sa Liam och suckade.
De var tvugna att repetera och var därför tvugna att åka nu. Vi fick välja på att komma en timme innan konserten och upptäcka London under tiden, eller följa med dem. Jag vill åka runt och se London, men det vill såklart inte Amanda, och då blev det som hon ville.
